Debatt om spannmålsavtalet

En minidebatt i Internationalens två senaste nummer om Rysslands vägran att förlänga avtalet om spannmålsexport över Svarta Havet. Ett lärorikt exempel, där skribenten Åke Paulsson ogenerat upprepar den ryska propagandans lögner utan att kontrollera fakta. Han får svar av Göran Högberg. Den som själv vill kontrollera vad som står i avtalet hänvisas till https://www.un.org/sites/un2.un.org/files/black_sea_grain_initiative_full_text.pdf

INTERNATIONALEN 32/2023: DÄRFÖR BRYTER RYSSLAND EXPORTAVTALET MED UKRAINA

Internationalens artikel (27/7) om den ukrainska veteexporten missar en del viktiga poänger som förklarar varför Ryssland vägrade att förlänga avtalet, skriver Åke Paulsson i detta brev till redaktionen.

Endast 3 procent av den ukrainska exporten har gått till det som kan kallas fattiga länder enligt FN:s statistik och med det menas Etiopien, Jemen, Afghanistan, Sudan och Somalia. De tre största mottagarna är Kina, Spanien och Turkiet. Därefter kommer Italien, Nederländerna, Egypten och Bangladesh. Avtalet har möjliggjort export av 32,8 miljoner ton och nästan uteslutande till rika länder.

Avtalet slöts mellan Ryssland, Ukraina, Turkiet och FN för ett år sedan. I avtalet fanns fem så kallade systemuppgifter som inte har uppfyllts. Det gäller återupptagandet av driften av ammoniakledningen Togliatti–Odessa. Kievregimen valde i stället att spränga den. Vidare sade avtalet att sanktionerna mot ryska jordbruksexport och konstgödsel skulle upphöra liksom blockaden av försäkringstjänster och betalningstjänster.

Punkter som inte uppfylldes i avtalet:

• Återanslut den ryska banken Rosseljozbank till SWIFT-systemet.
• Återuppta leveranser till Ryssland av jordbruksmaskiner och reservdelar.
• Lyft restriktioner mot försäkring och transportlogistik för ryska fartyg och gods.
• Återuppta ammoniakförsörjningen genom rörledningen Togliatti–Odessa.
• Frigör räkenskaper och finansiella aktiviteter för ryska gödselföretag.

De övergripande humanitära målen, det vill säga leverans till fattiga länder, har inte heller uppfyllts av Ukraina. Vidare hade Turkiet lovat att internera de av Ryssland frisläppta krigsfångarna från den ukrainska Azovbataljonen tills kriget var över. Men Turkiet bröt den överenskommelsen och fångarna släpptes för cirka en månad sedan tillbaka till Ukraina.

Ryssland kommer i år att få en rekordskörd av vete och har lovat gratis leveranser till fattiga länder för att på något sätt gottgöra den intention som var syftet med spannmålsavtalet som Ukraina helt struntade i och som Turkiet och FN, som undertecknat avtalet, inte har genomdrivit.

Åke Paulsson

INTERNATIONALEN 33/2023: FELAKTIGT OM SPANNMÅLSAVTALET

I Internationalen 32/2023 vill Åke Paulsson apropå en notis i nr 30/2023 klargöra ”en del viktiga poänger som förklarar varför Ryssland vägrade att förlänga avtalet” om ukrainsk spannmålsexport över Svarta havet. Men nästan alla påståenden i Paulssons inlägg är felaktiga.

Åke Paulsson skriver: ”I avtalet fanns fem så kallade systemuppgifter som inte har uppfyllts.” Men ingen av dessa punkter ingår i avtalet. Punkterna är i stället krav som Ryssland ställt utöver avtalet, med syfte att häva bojkotten av Ryssland. Detta är inget som de andra parterna i överenskommelsen över huvud taget har tagit ställning till. Det handlar om sådant som anslutningen till SWIFT-systemet, leveranser av jordbruksmaskiner och reservdelar och lyftande av restriktioner kring fartygsförsäkringar.

Den punkt som Paulsson pekar ut som viktigast ”gäller återupptagandet av driften av ammoniakledningen Togliatti–Odessa. Kievregimen valde i stället att spränga den.”

Men avtalet handlar bara om skydd av hamnarna och transportsträckorna över Svarta havet: ”Syftet med detta initiativ är att underlätta säker navigering för export av spannmål och relaterade livsmedel samt gödsel, inklusive ammoniak från hamnarna i Odesa, Chernomorsk och Yuzhny (’de ukrainska hamnarna’)”.

Den ammoniakpipeline som Paulsson pekar på nämns alltså över huvud taget inte i avtalet. Ryssland erkänner detta, men menar att transporten av ammoniak till hamnarna ”fastän den inte nämns impliceras av överenskommelsen”(Reuters 26/5 - 23)

Ammoniakledningen har varit ur bruk ända sedan den fullskaliga invasionens början. Ukraina säger att Ryssland vid upprepade tillfällen har bombat denna pipeline. Den 5 juni rapporterades att anläggningen var ur funktion (UN News 10/7 - 23). Ingen sida har hittills presenterat några bevis för vem som är ytterst ansvarig för att ledningen skadats. Men Paulsson vet alltså med säkerhet att det är Kiev som är skyldig.Reuters skriver 16/6 -23 angående hur mycket av den ukrainska exporten som gått till de fattigaste länderna: ”FN har alltid sagt att överenskommelsen är en kommersiell satsning och inte avsedd att vara enbart humanitär, men att den gynnade fattiga länder genom att sänka livsmedelspriserna globalt.”

Paulsson är dock mer imponerad av den ryska omtanken om fattiga länder: ”Ryssland kommer i år att få en rekordskörd av vete och har lovat gratis leveranser till fattiga länder för att på något sätt gottgöra den intention som var syftet med spannmålsavtalet som Ukraina helt struntade i ”.

Paulsson syftar alltså på att Ryssland lovat ge 50 000 ton vete i gåva, som ska kompensera bortfallet av den ukrainska spannmålsexporten. Då är det bra att känna till att under det år som avtalet har varit i kraft har Ukraina exporterat 32 miljoner ton spannmål som levererats till 45 länder på 3 kontinenter (UN News 10/7 -23). Den utlovade gåvan motsvarar alltså drygt 1,5 promille av den ukrainska spannmålsexporten som kanske nu uteblir.

Den ryska imperialismen har nu följt upp avtalet på sitt eget sätt med att bomba sönder anläggningar för export av Ukrainska skördar samt förklarat Ukrainas hamnar i blockad. Den ryska sprängningen av Kachovkadammen leder till att jordbruket kollapsar i Södra Ukraina. Dagens imperialistiska Ryssland fortsätter med den svältpolitik som Stalin riktade mot Ukraina på 1930-talet.

Göran Högberg